Carin Wester

Inspirerad av att Carin Wester erbjuder en offentligt modevisning i Berzelii park nu på onsdag, så fick jag äntligen tummen ur för att besöka hennes butik i fredags. Det var 50% på allt i butiken och jag passade på att prova några plagg bl.a. denna blus som satt fantastiskt fint, bortsett från den trånga fållen på ärmen. Däremot slog jag till på dessa sandaler som redan är ingådda och jättesköna! Modellen ser exakt ut som varje stadig dam över 60 hade i min barndom. Stödstrumpor var ett vanligt kombinerat attribut då.

Att våga...

I fredags satte jag med stor vånda en av mina Traderaklänningar i drift tillsammans med gröna leggings och dessa gamla ballerinaskor - och ringen förstås! Våndan kom av att jag plötsligt fick för mig att uppenbart 2nd hand eller vintage skulle se patetiskt ut för en dam i övre medelåldern. Naturligtvis kom ingen fram och vek sig dubbel av skratt när de såg mig, däremot fick jag många vänliga kommentarer om färgen.

Habitus

Smyckesföretaget Edge gems meddelar att de fått äran att överlämna amuletten Attityd till alla deltagare i den svenska OS-truppen. I pressmeddelandet skriver de att de
”vill förmedla en känsla av kraft och hopp –med rätt attityd och massor av energi kan du nå vart du vill!”
Tre ord finns på amuletten Habitus (attitude), Laurius (energy, courage, effort, merit, talent) och Viritus (success, victory, triumph).

Översätter man Habitus med Attityd?? Lite förenklat om man frågar Bourdieu, skulle jag tro.

Viveka Bergström II

Jag gick bet på att hitta Viveka Bergströms smycken i Sverige, men i förra veckan var några kompisar i Paris och de hade vänligheten att besöka VB:s butik för min räkning!
Alla var eniga om att denna ring var som gjord för mig - och jag håller med! Den är gjord i tunn emaljerad plåt.
Alla var också eniga om att Viveka Bergström var en ytterst trevlig person!
Dessutom kunde de rapportera att Weekday kommer att ta in VB:s smycken i höst, ett armband. Armbandet kommer att vara matchande till denna ring... (jag gissar att det är bild 14, om ni ser på hennes sida och kollektionen)

Hulda

Ärmen från klänningen syddes om till en klänning som passade Hulda! Igår var Hulda här på besök med sina föräldrar. De glittriga skorna och aftonkoftan skapade tillsammans med klänningen en verklig allround-outfit: den funkade vid fika på altanen men också senare, när vi gjorde en utflykt till Varpsund och både klättrade, forcerade högt gräs och plockade kottar. En i sanning fältmässig klänning!


















Ingvarsstenen stod fortfarande på sin plats.

Kreativitet och innovation

Det är väl lätt att vara kreativ om det innebär att man omsätter en annans idé. Men att hitta ett nytt uttryck för t.ex. en ring är verkligen innovativt.

På väg till jobbet går jag förbi en affär som heter Kamari och i fönstret ligger nu armband i flätade mockasnören. Det finns flera färger; gult, orange, turkos...och jag tänkte att det skulle vara jättesnyggt att ha ett par stycken i olika färger. När jag tillslut gick in för att kolla priset (650:-/st) så slutade jag tänka på armbanden... (Men nu när jag surfar runt för att hitta en bild på armbanden och hittar mängder av varianter från femti-lappen och uppåt så börjar jag tvivla på att jag såg rätt?) Igår, när jag letade efter en annan sak och istället hittade de turkosa banden i mockaimitation från Panduro, så mindes jag armbanden igen och testade att göra egna. Sen hittade jag de rosa banden också. Originalet är tjockare och har snyggare lösning vid låsen, men jag är ändå nöjd. Den blekrosa färgen är väl onödigt diskret men jag ser på Panduros hemsida att det finns både gul, lime och lila att köpa!

SATC?

Jag är förmodligen den enda svenska modebloggaren som aldrig sett ett enda avsnitt av Sex and the city.
Jag har ingen förklaring till varför det blivit så.

Årets modell?

Jag har hållt på och krånglat en del för att få den här konstruktionen att fungera och blev så glad i eftermiddag, när jag kom på hur jag skulle göra! Fast sen blev jag tveksam: var det någon kul idé öht?

Velour

Öppet Köp är min nya melodi! Just nu har jag denna tunika från Velour hemma på påseende. På mig ser den naturligtvis inte så luftig ut, men själva grejen med modellen är att den är ett linne i varje ände, så att säga. Sen viks den och blir dubbel. Urringningarna är olika stora och man har två "axelband" på varje axel som kan falla lite olika. Väldigt snyggt, tycker jag. Jag har också provat med t-shirt under och då blir looken något präktig (jag har naturligtvis byxor till...) Materialet är silkig viscose och har ett tungt fall.

Helt OK för en dam i min ålder! Fanns på rea på Åhléns och åker nog tillbaka dit.

Form och funktion

Inte för att jag stryker mycket, men för att det ska bli av måste strykbrädan finnas lätt tillhands. Jag är så nöjd med det nya strykbrädestyget från Gudrun Sjödén som jag högg på rean - visst ser strykbrädan plötsligt ut som en inredningsdetalj nu??

Sheep shop yarn

Sheep shop yarn company är ett företag som förenar lusten till färg och fina garner. Garnerna tillverkas i Uruguay och finns i tre olika kvaliteter, två av dem är i 100 % ull och den tredje är ett garn i silke-ull. Sjalen ni ser på bilden är i denna kvalité. Knit lab på Rosenlundsgatan i Stockholm anges som Sveriges återförsäljare av garnerna.

Framtidens hopp II

Framtidens hopp

Ni som oroar er för hur det ska bli med Sverige diplomatiska status när Jan Eliasson går i pension kan andas ut. I fredags var Isac, 4 ½ år här på kalas och kom till mig i köket för att fråga vad som skulle serveras.
- Lite av varje, den här pajen till exempel, sa jag.
- Jag älskar inte paj, svarade Isac då.
- Nehej, hoppas du älskar grillad kyckling då?
- Ja, det älskar jag!

Lite senare kom han tillbaka för att berätta att han älskar "påmfjitt", men när han fick veta att det blev potatissallad istället, så älskar han, turligt nog, det också!

När jag prisade Isacs förtjusande och diplomatiska sätt för modern berättade hon att hela dagisavdelningen börjat uttrycka sig på detta sätt. Av detta drar jag slutsatsen att vi kan pusta ut: den svenska diplomatkårens tillväxt är tryggad!

Knits

Idag har jag städat. Det är precis så märkvärdigt som det låter. Efter ett par timmar hade jag avklarat 2 kvadratmeter. Endast 118 kvar. Mitt dilemma när jag städar är att jag ideligen hittar saker som ger mig goda idéer..."det här skulle man..." "...just det, den här!... och så måste jag bara besluta mig för att slänga och snabbt springa ut till soptunnan innan jag ångrar mig. Och så hittar jag saker som jag ska blogga om - SEN kan jag slänga det... och i den högen ligger ett kort från Knits i Gamla Stan, en sån där mittemellan affär, delvis präktiga linnekläder, rymliga filtade jackor och delvis en hel del spektakulära smycken och sjalar. Värt ett besök, tycker jag.
Och nu kan jag slänga det kortet!

Gladiator

Av ett stort postorderföretag blev jag erbjuden att beställa dessa sandaler som Mors Dags-present till mig själv och till 40% rabatt. Svårt att motstå när de dessutom fanns i denna vackra lila färg. Dessvärre var färgen helt annorlunda IRL. Detta till trots kommer sandalerna att bli mina älsklingar i sommar. Tror jag.

Wallace Sewell

Skitsnygga halsdukar... hittar man hos Wallace and Sewell vilket betyder Harriet Wallace-Jones and Emma Sewell vars shop och studio finns i London, 24 Lloyd Baker Street

Tamsin Howell

Jag har köpt ett nytt nummer av tidskriften Selvedge och surfar från den ena fantastiska webbplatsen till den andra. Här upptäckte jag designern Tamsin Howell som bl.a. gör dessa
halsband i perspex. Jag försöker hitta något om Tamsin själv men istället hittar jag det här coola armbandet - det är alltså en slips som hon på något sätt plastat in!

Ärkeängeln Malin

Eftersom Stadsmissionen ligger alldeles nära mitt jobb går jag dit en gång i veckan och scannar utbudet. Hittills har jag förhållit mig kallsinning. Men i onsdags hittade jag denna fantastiska hellånga plisserade klänning! Nu är jag ett steg närmare min "vision". Jag ska sprätta bort ärmarna (höll på att skriva vingarna) på den lila och börja spana efter en rak, halvlång lila klänning/tunika med 3/4-ärmar att ha över!
Och vad ska jag göra av ärmarna? Känns som denna klänning äger möjligheter i paritet med Brödet och Fiskarna

Bohusslöjd

I måndags var jag i Göteborg på uppdrag och fick två timmar på stan innan jag satte mig på tåget hem. Efter ett eget studiebesök på Göteborgs stadsbiblioteks barnavdelning så gick neråt Avenyn och in på Bohusslöjd. Jag var rätt fylld av negativa förväntningar; tycker att svenska hemsslöjdsaffärer är så förutsägbara och trista så att klockorna stannar. Så mycket "titta här" och så lite "gör det själv". Och formspråket är grundligt och traditionellt.

Ni hör vad grinig jag var.

Med en sådan ingång blev jag förstås jätteglad över att hitta ringar som jag tyckte var kul!

Åsa Erwall är konstnären bakom ringarna av silver och emalj och den gulprickiga satt så gjuten på mig att jag fick förklara att jag ville betala för den och alltså inte alltid hade haft den...

"Någon borde skärpa sig!"

Vem behöver skärpa sig, tror ni? George Bush? Zlatan? Nej, det är Martina Bonnier som föreslår att det är den kvinna som går omkring med fel bh-storlek som behöver skärpa sig - alternativt är hon "helt ointresserad av hur hon ser ut".
Jag har läst Martina Bonniers Fashionista och efter den läsningen kan jag lättad konstatera att jag inte är någon fashionista eller äkta "modetjej" - t.ex. säger jag inte till en person: "Å vilken snygg Chloé", för att därmed markera att jag känner igen märke, modell och årgång. Jag känner absolut inte igen en Chloé för det första och för det andra så är det väskor jag gillar - inte märken.
Nej, tyvärr. Martina Bonniers bok är ointressant ur de flesta synvinklar: den är illa och pratigt skriven, tämligen trist bildinnehåll (nästan alla bilder är på Martina själv i olika poser och i fantastiska kreationer. Hon är jättesnygg, Martina, men det var ju inte precis hennes lookbook jag ville se) och innehållet är varken informativt eller instruktivt. Det är varken en stilbok (som t.ex. Chic! eller Stil, som är de bästa, tycker jag) - eller, jodå, man får ju tips om att se över sin bh-storlek, att det är piffigt att ta med doftljus till hotellrummet och att man genast ska kila ut och köpa vackra korrespondenskort. - Och det är inte heller en modeteoretisk bok. Martina skriver gång på gång, att om man vill komma någonstans i modevärlden måste man läsa och lära sig allt om mode. Hennes bok bidrar inte till detta kunskapsbyggande. Jag har svårt att hitta ett enda exempel där hon reflekterar över de kläder och designers hon skriver om. Jo, indirekt i ett kapitel när hon beskriver en intervju med Carolina Herreras och där Martina är iklädd för tiden moderiktigt grunge och hon direkt inser hur fel hon är. Men slutsatsen blir att grungen är fel - inte att Martina inte fattat vad Herreras står för och helt enkelt klätt sig "fel" för situationen.
"Nej, nu måste jag ta paus i skrivandet för att lägga en fuktighetsmask. Huden skriker..." skriver Martina mitt i kapitlet Skönhet för finsmakare. Nej, säger jag också, nu måste jag ta en paus i skrivandet och åka till jobbet. Hjärnan skriker efter stimulans!